Related Paintings of unknow artist :. | slaget vid kopenhamnhamn 1801 | kokott pa teaterbesok | Floral, beautiful classical still life of flowers 029 | Poultry 076 | Mrs. Ebenezer Porter |
Related Artists:
Prats, Santiago Rusinol
Spanish, 1861-1931
BERRUGUETE, Alonso
Spanish Mannerist Painter and Sculptor, ca.1488-1561 Alonso Berruguete was born in Paredes de Navas, Valladolid, the son of Pedro Berruguete, Spain's first major Early Renaissance painter. Pedro was trained in Italy, and it is understandable that he would want his son to have an Italian formation. Alonso was in Florence from about 1504, the year of his father's death, until about 1517. He also spent time in Rome during this period. Berruguete's original purpose was to train as a painter, but he had the opportunity to study sculpture under Michelangelo, whom he is said to have assisted in the execution of some works. Berruguete received minor commissions, such as the completion of paintings and sculptures left unfinished by other artists. On his return to Spain, Berruguete executed an alabaster relief, the Resurrection, for Valencia Cathedral (ca. 1517), which compares favorably with early works by Michelangelo. It is Hellenistic in its anatomical beauty, multiple diagonals, and range of relief projection. The figure of Christ is the climactic center of interest: a vertical, stabilizing force amid a tumult of diagonals described in the agitated movements of the startled Roman soldiers. In 1518 Emperor Charles V named Berruguete court painter. When illness prevented Berruguete from sailing to Germany with Charles V in 1520, the Emperor took it personally and turned a deaf ear to Berruguete's subsequent petitions for commissions. He then returned to his native village until 1523, when Charles V named him a scribe of the criminal section of the Chancery in Valladolid. This gave Berruguete social status, an income, and work he could deputize. Henceforth, he set himself to amass riches and advance socially. He established a studio in Valladolid, hired a number of apprentices, and priced his works above those of all other artists. It was a time of great wealth in Spain; Berruguete had seen sumptuous riches in Italy and was determined to so live that his compatriots would accord him the reverence and acclaim enjoyed by Italian artists. In 1528 Berruguete built himself a palace in Valladolid, opposite the monastery of S. Benito, for which he created his greatest altarpiece. He succeeded so well in his ambitions that in 1542 he sold the Emperor's benefice for 4,000 ducats. Two years before he died, he became a squire when the regent of Portugal, Princess Juana, gave him the village of Ventosa with its 120 inhabitants.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.